Kan man bestämma det på förhand, att vara lycklig? Beställa känslan liksom? Nja, tveksamt, men hur som helst kan jag låta bli att på förhand bestämma att min
lyckliga dag inte blir lycklig.
Jag tar studenten imorgon. Studenten! Det känns helt overkligt. Konstigt, härligt, läskigt, spännande, och just overkligt. Nu är det min tur. Slutet säger en del, andra säger början. Vad jag säger beror på min dagsform.
För precis ett år sedan skrev jag såhär:
Efter att ha lekt sommarlycklig i vit avslutningsklänning och sjungit om studentens lyckliga dag och om den blomstertid som kommer så känner jag att det faktiskt är sommar. Jag har klarat mig igenom andra gymnasieåret, och är nu inne på mitt tjugonde levnadsår. Märklig tanke, jag hade ju bestämt mig för att inte bli 19…
Om ett år är det alltså jag som står där med en mössa i handen. Då är det min lyckliga dag. Men det är ju om ett helt år, och mycket kan komma att hända till dess. Det som nu nästan känns som ett hån: ”lyckliga dag”, det kanske blir en lycklig dag, på riktigt. En upplevelse av äkta lycka. Undrar hur det känns…
Och, hur avlägset det än kändes då, så är jag faktiskt här nu. Jag kom i mål, trots allt. Inte med de betyg jag önskade, men ändå, jag tog mig igenom. Jag gav inte upp, och är nu inne på mitt tjugoförsta levnadsår. Någonstans, långt inom mig, känner jag något som påminner om stolthet.
Imorgon är det champagnefrukost, fotografering, studentlunch, konsert, mösspåtagning, utspring, studentmottagning och sedan fest. Imorgon står jag där, med vita mössan i handen.
Tack fina, fina ni för alla varma tankar ni skickar, ni betyder mycket!
Kram på er!