Bal igår. Fina människor, bra musik och god mat. Samvaro och skratt.
Efterfest till 04 imorse. Dans, skratt. Vänner.
Ändå. Imorse. Som att ingenting angick mig. Som att ingenting någonsin angått mig. Varken gårdagen eller något annat. Jag känner igen känslan, väl. Känslomässigt tar likgiltigheten luften ur mig, intellektuellt är jag inte förvånad. Jag har stressat mycket den senaste tiden. Stressat inför balen och studenten med allt vad dessa tillställningar innebär, stressat med de sista inlämningarna i skolan, med ansökningar osv.
Nu. Tid att andas. Att tänka tillbaka, att försöka se framåt. Tid också att bara vara.
På tisdag tar jag studenten. Jag hoppades att jag skulle kommit längre med mig själv under dessa tre år än vad jag gjort. Hoppades så mycket.
Studenten. Ett slut. Nu har jag fullföljt vad jag åtagit mig, klarat mina måsten.
Jag är färdig nu
Är jag paraniod eller finns det någon djupare mening än att du ska ta studenten i dina ord "Jag är färdig nu"? Jag hoppas inte det.
SvaraRaderaJag förstår precis hur du känner dig, det har varit samma sak för mig det senaste, väldigt stressigt. Vi får försöka göra som du säger, ta oss tid att andas och bara vara. Ett slut innebär ju också en ny början.
Stor kram <3
Fina fina S.
SvaraRaderaDu HAR kommit långt med dig själv! Det har ju hänt hur mkt som helst under dessa 3 åren!
Jag hoppas av hela mitt hjärta att du kan njuta av studenten på tisdag. Och jag hoppas oxå att pressen o stressen som är/har varit nu inte slår bakut på nåt sätt.
Hur e det... kommer du flytta? Vad har du sökt in på vidare? Kommer du ta en paus innan du isåfall börjar igen?
Kära fina S, du måste ta hand om dig, få stunder där stressen inte existerar. Jag hoppas du får uppleva lite sånt iallafall...
Varmaste kramar
Lyssna med hjärtat vad huvudet säger. Ge dig själv en klapp på axeln att du har klarat det! Och att du har gjort de framsteg du har gjort! Låt dig vara i nuet och vila en stund så du får nya krafter. Avslut tar på krafterna likväl som nyheter - men det kan också ge energi om man tillåter det! Sätt upp små delmål (realistiska) och ta ett steg i taget. Allt måste inte ske genast. Ge det tid!
SvaraRadera