Jag ser ett skolbarn på väg hem från skolan. Hennes mamma går stolt bakom och filmar den lilla flickans ryggtavla som till stor del täcks av en oproportionerligt stor ryggsäck. Hon skuttar fram, och jag hinner se att en glugg ersätter en av framtänderna. Jag gissar att flickan precis börjat första klass. Hon ser glad ut, lycklig. Jag ler. För ett ögonblick tillåter jag mig att själv drömma mig tillbaka till den tiden. Och jag kan inte låta bli att undra hur mitt liv skulle sätt ut om jag bara gjort andra val, tagit andra vägar än de jag tog, som bidragit till att livet nu ser ut som det gör. Jag ser på flickan när vi är i jämnhöjd med varandra, och tänker att jag önskar att hon följer sitt hjärta och att hennes föräldrar hinner se om något är fel innan det gått för långt. Mycket kan stoppas om det ännu är i sin linda. Flickan strålar. Jag ler mot henne och mot mamman som följer med kameramobilen i högsta hugg tätt bakom.
När vi passerat varandra kan jag inte låta bli att vända mig om. Två ryggtavlor, en flicka och hennes mor. Jag ler fortfarande och känner att livet i små glimtar faktiskt är vackert.
Ångra aldrig det du gjort, se det som lärdomar och använd dig av dem i framtida val.
SvaraRaderaFramtiden är oviss och kanske skrämmande - men det är ett oskrivet blad som du kan fylla med precis vad du vill!
Kämpa på och försök hitta de små ljusglimtarna. De finns där. Och öppnar du dig för dem finns där oändligt många fler som bara väntar på att få bli upptäckta av dig.
Kram! Jag tror på dig!
Åh, jag kan verkligen se bilden framför mig! Jag älskar sådana där fina stunder. Men det är en förmåga du har att upptäcka dem och njuta av dem, det är inte alla som kan det, ta vara på det!
SvaraRaderaDet är svårt att inte tänka "om", men försök att se framåt istället och gör fortsättningen full av såna där vackra stunder istället för att vara ledsen för vad som varit.
Kram, tänker på dig