... och hans rum hyrs ut till två ryssar. Det känns konstigt. Som att familjen ombildas, fast jag vet att den ju naturligtvis inte gör det. Må jag tyckas bitter, men det känns som att de kommer innanför mitt revir. För nära, för snart. Min fina bror, som jag levt tillsammans med i snart 21 år, hinner knappt flytta ut förrän hans rum upptas av två för mig helt främmande människor. Som att brors plats fysiska plats kan ersättas bara sådär. Ja, jag vet att jag tänker trångsynt, naturligtvis är det bra att rummet kommer till användning. Och jag vet att jag som inte betalar hyran naturligtvis inte kan ha något ord med i det hela, men hela situationen gör mig ändå frustrerad. Särskilt också eftersom det är jag som har fått sköta kontakten med våra inneboende via mammas mail, tvingats låtsas vara mamma. Hon menar att hon inte är teknisk nog att kunna maila och att hon dessutom inte har tid. Våra arbetssituationer ser ut som så att jag sommarjobbar heltid och hon är arbetslös. Ändå har hon inte tid. Jag har varit igång och städat huset i ett sedan kl 9 imorse för att det ska se åtminstone någon fräschare ut. Mamma är inte hemma för tillfället och våra inneboende kommer någon gång under eftermiddagen. Det är jag som ska välkomna dem. Det känns så orättvist!
Fattas bara att jag förväntas vara sällskapsdam eller passupp åt ryssarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar